Djingis Kahn - bakom kulisserna

Djingis Snyftade häftigt när han i perfekt balans uträttade sina behov.

Den kalla vinternatten hade tagit ett bastant grepp om hans käre ägodel, en gummi wienersnitzel från det erövrade området azzana i öst.

Han kände sig fälld på något sätt, som om hela hans fruktansvärda önskan att få uttrycka sig som en fluga inte fick syre i den skrämmande natten.

Djingis slet sig våldsamt fram och tillbaka, varför är inte oron vildare än en fisk i en mule? Han övervägde att otålmodigt gnugga sig mot två destruktivt laddade partiklar. Men detta hade kunnat förarga himmelsfadern. Det var ett farligt mönster att använda siamesiska tvillingar i en soppa, det visste djingis.

Detta kan smaka lök. Det var det sista chagatai sa innan han våldsamt tryckte ner lök i djingis panikslagna hals. Det visste faktiskt redan djingis.

Hela djingis var nu orolig för vad som komma skulle. Kunde man ersätta det äpple som länge vildsint försvarat de yttre ringarna.

För att förmildra de omständigheter som rådde vällde Jingis raka vägen in. De omstädigeter som rådde förmildrades en smula.

Men den smulan frös plötsligt till is när kassar flyktigt trängde in djingis i en åsnas vardagsrum och förorsakade denne fruktansvärda blåmärken och nyp.

Varför denna marodör viskade djingis våldsamt varav kassar blev på smällen direkt.

Vid första åsynen av fiendens robusta rustningar reste sig Jingis våldsamt ur sadeln vilket ledde till att Jingis-hästen bröt ryggen, föll ner på knä och tryckte mulen obehagligt långt ner i det våta underlaget. Den våldsamma kraften bidrog till att hästens tungan virades ett varv runt Jingis som blev rosenrasande!

Kumde inte denna mat-vänliga gest vänta till mannaminne undrade djingis våldsamt?

Nejs kan användas till att smula ner röda fikon, detta skulle kunna få hela den kaotiska situationen i en kopp kallt kaffe vrålade djingis bestämt.

Upprört röjde djingis till det hela när han vidrigt drog svärdet bakom tjaggatai. Bara sekunden senare varnade djingis den bakomliggande faktorn för att träda fram

Om denne ändå tänkte göra detta tänkte djingis svara med en frånvarande bakelse.

Djingis satte sig smärtsamt ner i det mjuka gräset. Solen solade hårt på djingis mörkljusa hud. Inget var som förr, tänkte Djingis och drog tillbaka förhud-djuret.

Nu fanns det bara en väg att ta och det var framåt-bakåt.

Kan detta knäckas? Vore det ärligt? Må alla barn frukta djingisens vombat.

En dag i tiden

De flesta vet inte att vi Ninjor faktiskt finns i så gott som alla omgivningar. Bland alla blommor, i alla lådor, på alla ställen, under alla platser. Magin och det oövervinnerliga rykte vi byggt upp under årtusenden har inte bara satt sina spår i historien... Historien har även satt sina spår i oss...

Utdrag från boken "Tales from a Ninja":
NinjaTom sprang förresten Ninjaloppet häromdagen, det var han tvungen att göra efter att han förlorar ett vad med den gamla mannen. NinjaTom tog det lugnt, han låg före den som låg först ända från start till mål. Efter att han korsat mållinjen vände han sig om och fick då bevittna när vinnaren gick i mål. Efter c.a. 2 min kom ytterligare 7 st in på upploppet. Dessa ökade tempot successivt ända tills upploppet bröt ut i kravaller! NinjaTom handla efter vad hans mästare lärt honom och klättrade upp på ett tak för på så sätt få en bättre överblick av tumultet.

Våldet var mycket och hårt!

Med sina välskapta ninjaögon konstaterade NinjaTom att den ninja-internationella SPB skalan (Slag Per Biceps) låg på närmare 3,4 vilket skrämde honom lite. Sista han bevittnade en såpass hög SPB var i Vietnam.

Våldet var enormt och högt!

NinjaTom kastade sig likt en hök ut från taken och in över folkmassan. Han visste att han var tvungen att göra något åt den extrema situation som uppstått. Med ett perfekt utfört svandyk hoppade han upp ur brunnen alldeles till vänster om sig själv, han blev först väldigt chockad men gladde sig sedan åt att han var två. Den gamla mannen i väskan sa ingenting men ångrade sig senare och förblev tyst...


//MekkiNijor
Italiensk historik Ninja

En hängig överläpp

Hej!
Tänkte jag skulle dela med mig av mitt första uppdrag som ninja. Lite pinsamt kanske, men alla är vi nybörjare!

Jag smög försiktigt och krampaktigt längst med den våta, lite småmysiga, betongväggen som på ett smidigt sätt avskiljde dom båda rivalerna från varandra. Det var en mörk septemberkväll och fanorna flaggade slött i den nästan obefintliga vindstyrkan. När jag lyckats smyga fram till den plats där jag hade god uppsikt över dom båda rivalerna så fokuserade jag mitt vänstra öga på det hus som stod till höger om mig samtidigt som jag med mitt högra öga fokuserade på det vänstra huset. Efter detta så upptäckte jag att jag, för att kunna behålla fokus, var tvungen att skela absurt mycket. Med hjälp av en nacksving så lyckades jag "knyta upp" detta dilemma. I fönstret på det hus som låg lite längre upp på kullen såg jag en siluett som fick mig att minnas min barndom. Det var siluetten av en skugga som fastnat i det läget. Jag kastade mig genast ner i den gyttjiga leran och grävde ner mig. Något är på gång, tänkte jag. För att inte besvära det vildsvin som lite ostört stod och beställde så teleporterade jag mig en liten bit närmare honom, vildsvinet blev då väldigt besvärad och bad mig snällt att avlägsna mig. Jag fick lite skuldkänslor efter som jag inte dödade honom. Det stora och dystra huset blev ännu större när jag gick in genom tvättmaskinen, därför gick jag ut igen. Hade inte tid att undersöka ett så stort hus. På väg ut ur huset så hörde jag hur någon backade bakom mig, jag backade efter... Överläppen började tappa styrsel och med tiden gjorde den sig altmer påmind, efter ett tag kom jag på den. Jag blev nervös och var tvungen att fly...

/Anonym Ninjalärling

Ninja Citat

"det varo flaggor som gungade under ninjahimlen denna kusligt rafflande natt"

//24 karate

Kusligt närvarande

Asså, jag måste bara säga det... 24Karate närmade sig pansareliten en gång när vi var i ryssland för att köpa kaffe. När vi kom för nära inpå (Vi använde oss givetvis inte av några ninja skills, detta var under cover) så stönade den största av dom på långdragen och seg ryska:
-Nyrrowzeki AAzziket!
Jag blev givetvis lite nervös, hade precis gått ur ninjagymnasiet och var rätt färsk på området. Vad som farsinerar mig så var att 24Karate genast vände kurs och började gå rakt mot denna sturska general. Bakom sig hade generalen 5 stora pansarvagnar, ett dussin elitsoldater och en blå Volvo. 24karate gick hela vägen fram till generalen trotts att han sköt en möljon varningsskott och kastade bortåt tvåhundra varningsgranater mot 24karate. Väl framme så tryckte 24karate upp en snus under läppen, blinkade lite mystiskt åt mig sedan forcerade upp den blå volvon i röven på generalen med hjälp av "ninja force from down under". Sedan väste 24karate:
- THIS IS A SWEDISH VOLVO!
Sen var det bara att springa, Jag har aldrig haft så kul som den dagen. Efter denna hysteriskt underbara dag var det tags för oss båda att gå åt skilda håll... Jag hade svårt att hålla inne tårarna, det hade inte 24karate. Han bara skrattade och sprang iväg, har inte sett honom sen dess. Fattar ni jag blev glad när jag läste detta inlägget eller!!! Nu vet jag att han lever iaf.... Tackar gudarna för det, någon mer orädd och brutal ninja har jag aldrig skådat...

//NinjaKersin, Passionerad ninjaskådare

Mr 24 karate

Nu är jag äntligen i tillräcklig form för att rapportera mitt senaste uppdrag, Jag har legat i den fruktade (überstarka spansktalande magister förkylningen) som bara kan drabba Ninjor som oskadligjort mer än 1000 dronter. Denna sanslöst hemska sjukdom grep tag i mig direkt efter att jag fullbordat ett uppdrag på den ryska tundran.

Uppdraget var att under alla omständigheter leta upp och neutralisera den persiska mattans grundare, Mollaullhi.
Denne man har under århundraden plågat människor med sin svarta magi och sina blonda lockar.
Jag kom ikapp honom i en liten by vid namn Srednekolymsk. Han upptäckte genast en hotfull aktivitet med sitt ena "evil eye" och försökte fly. Då drog jag till med "Fist from 2 håll at the same time" och delade hans mage i 2 delar. Ond som han var vägrade han att dö, och började frenetiskt vråla besvärjelser över mig. Men eftersom jag från födseln har +7 i att inte bry mig lyckades jag undkomma med en stukad fot och 2 äggstockar?!

Jag tänkte att jag måste avsluta hans liv värdigt så jag Delade honom i 72 lika stora delar och sålde honom som sushi.

"En ninja skyr inga medel för att bevara de människor som bryr sig"

//24 Karate

Nya uppdraget!

Jag har precis avslutat ett ärofyllt uppdrag från en stor ledare för vanliga människor ( Känd politiker hans namn börjar på R och är en blå kille), då han har haft problem med att oinbjudna ninjor kommit in i hans sommarstuga trashat den.

Ett bud kom i mitten på juli med en bädjan att jag skulle hjälpa denne ledare från hans betjänt då R tappat förståndet. Jag skyndade till hans palats där jag till min fasa fick stoppa R och hans livvakter från att skicka en nutronbomb mot hans sommarstuga som R stuvat undan i lilla tranås... Biblioteket i tranås är inte riktigt ett vanlig bibliotek. En enkel fist to chest och flying choke räckte gott och väl för att få R och hans livvakter att inte avfyra bomben. Och hans grannar hade nog blivit rätt sura påpekade en blåslagen R efteråt.

Väl i stugan var det helt kolsvart men då jag använde mig av ninjavision såg jag hur detta inte var ett verk av en vanlig människa. Plötsligt landade det fem ninjor runt mig... Utklädda till grävlingar! En sjukdom som funnits sedan medeltiden i ninjaår dock inte så vanlig i detta land. De fem svamlade om att förgöra mig men på 1, 25 sekunder hade de fem träffats av min egna teknik som jag har använt för att krossa öar förr i tiden... Beasttouch! och problemet med de fem ninjorna var lösta...

R är oehört tacksam till alla oss ninjor som finns tillgängliga så som mästare Ninjabjörn och Presidenten.// Ninjabeast